Om purpur

Kära följare, jag har kommit på den lysande idén att berätta lite om naturlig färgning här på min sida. Som en del i att skapa liv i den året om utöver kalendariet (som normalt sträcker sig från juni-september med tjuvstart i april och bubblare i oktober).

Utöver att utöva färgning en väldans massa (både hemma i köket och i verkstan somt på sommaren även ute på marknader) och därmed skaffa mig en massa erfarenhet, så tycker jag även att det är superkul att läsa på i ämnet. De första grundläggande kunskaperna har jag fått via mina utbildningar på Bäckedal och Sätergläntan, och därefter har jag utvecklats på egen hand och med egna studier.

Jag tänkte inleda min berättarbana med att skriva lite om den kanske mest mytomspunna färgen av de alla: purpur. Färgen purpur fås från gastropod-blötdjur, och bland dessa finner vi purpursnäckor; det finns flera olika snäcksorter som innehåller färgämnet. Vissa har större koncentration än andra (detta kan jämföras med växter som innehåller det blå färgämnet indigotin, där indigoplantan är den växt som innehåller störst koncentrat, medan exempelvis den skandinaviska vejdeplantan innehåller samma färgämne fast i mindre koncentrat).

Purpurfärgen används i princip inte längre idag eftersom snäckorna till stor del utfiskats (ett par av de mest färggivande arterna har till och med utrotats). Jag har sett ett pyttelitet tygprov på violett purpur från ett litet och mycket kontrollerat färgningsexperiment; kanske finns det även någon färgare någonstans i världen som nyttjar purpursnäckornas färger för personligt bruk. Det går nämligen att få ut färg från snäckorna utan att döda dem, men detta ger inte riktigt lika mycket färg och kräver större ansträngning.

Nucella lapillus

Det brukar hävdas att purpurfärgningen har sina rötter i städerna Tyrus och Sidon, vilka tillsammans med Karthago för 3 500 år sedan räknades som feniciernas mäktigaste städer.

Anledningen till att purpursnäckor fiskades ut var dels att färgämnet var så oerhört eftertraktat och dyrbart. Det var en färg för de med allra störst makt i samhället. För att utvinna 1,4 g rent färgämne krävs enligt den tyske kemisten Friedländer ca 12 000 snäckor (från ett arbete som gjordes i början av 1900-talet). Färgämnet är förvisso extremt starkt, men under ett år kunde fenicierna fiska upp miljontals snäckor till sin färgproduktion, och textilierna transporterades över hela den för dem kända världen.

I romarriket hölls purpurfärgen högt och bars av kejsare och ämbetsmän. Ju högre en man stod i rang, desto mer purpur fick han bära i sin dräkt. En lägre stående ämbetsman kunde bära en toga med ett purpurfärgat band längs ena kanten. Även kvinnor av ätt kunde ha purpurfärg i sina festdräkter. I en romersk lagbok från 500-talet finns till och med uppmaningen att tillbe purpursnäckan: ”Murex sacerado randus”. I Sparta däremot sågs färgen med oblida ögon.

”Vi uppfattar gärna det romerska dräktskickets enkelhet, med en kombination av endast vitt, purpur och guld, som sparsmakat och estetiskt tilltalande. Men i det grekiska Sparta uppfattade man däremot denna sammanställning som alltför koloristiskt utmanande. De drakoniskt omutliga spartanerna ansåg att färgning av textila material var att ”bedraga naturen”. Det grekiska ordet ’solon’ betyder både att färga och att bedraga. De utvisade följdriktigt också de första färgarna ur sin stad.” (Citat G Sandberg).

 

Murex trunkulus

Olika purpursnäckor ger olika nyanser av färg. Olika arbetsmetoder i färgningsprocessen påverkar också färgresultatet. Det är därför lite missvisande att ordet purpur idag används för att beskriva färg. Det enda som en kan vara säker på när någon beskriver en färg som ”purpur” är att den ligger någonstans på den röd-violetta färgskalan, alltifrån en mustig vinröd till en mjuk lavendelblå kulör.

Genom årtusendena utvecklades billigare förfalskningar som såldes under purpurnamnet. Ett knep att förfalska purpur är att färga en röd textil i blåfärg, exempelvis ett kermesfärgat tyg i ett indigobad. Laven orselj ska utan hjälp från andra färggivande ämnen ge en purpuraktig färg, men dess ljushärdighet är låg.

Slutligen några olika snäckor som innehåller purpurfärgen.

Murex brandaris

Purpura haemastoma

Purpura persicaria

Nucella lapillus (som ska finnas längs Sveriges västkust)

 

Blir du taggad att läsa mer om just purpur? Då kan jag varmt rekommendera boken ”Purpur, Krapp, Koschenill -en bok om röda textilier” av Gösta Sandberg